När jag och lillasyster var i Karlskrona för någon vecka sedan köpte jag Natascha Kampusch's bok 3096 dagar. Läsningen har varit fängslande. Det har tagit mig ynka 3 dagar att läsa igenom hennes liv i fångenskapen.
Hennes liv i fångenskap som innehållit med oro, misshandel, kränkningar och straff.
Fruktansvärda människa, gärningsmannen.
Hennes liv i det pytterlilla utrymmet som man kunde trott varit insprängt under källaren. Med dörr efter dörr. Lås efter lås och inte minst den tungt armerade betingdörren som bara gick att öppna från utsidan. Ingången i gärningsmannens smörjgrop i källaren bakom ett skåp inuti ett kassaskåp.
Och hennes tanke om att kunnat bli räddad bara några veckor efter kidnappningen. Polisen som hade fått tips om att gärningsmannen var kidnapparen. Utanför huset, intill bilen som användes vände han.
Och samtidigt förstår jag henne, efter att ha läst boken. Varför hon ville ha huset som skadestånd. Hennes barndom, hennes tonår har hon levt i detta hus.
Och man kan bli tvungen att älska, acceptera gärningsmannen. Han är nyckeln till ens existens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar